Project I mitten av 70-talet förlorade mina bilder sin karaktär av ”aktuella” tids-bilder och jag fann speciella verkligheter med signifikans utifran mer personliga erfarenhter. Villor, fasader, djur, träd och trädgårdar, tecken och skyltar fick en djupare betydelse när det gällde att gestalta en livserfarenhet. Samtiden hade rört sig från drömmar om ett nytt och bättre samhälle mot law and order. Färgetsningen ”Colonial Love and Order” är ett försök att sätta alla de till synes disparata elementen bland mina visioner i ett organiserat sammanhang. Bilden är en plan över hela projektet; ett koordinatsystem med nio rutor fran Al uppe till vänster till C3 nere till höger. Varje ruta innehåller ett begrepp redovisade i textrutan; innehållskordinaten C1. Alla bilderna handlar om en konflikt mellan ”det naturliga” och ett civilisatoriskt mönster. Träden är aldrig skog, de är ett arboretum, djuren inte vilda utan från ett zoo och plantorna alltid i en trädgård. I de följande bilderna i projektet, oftast markerade med sin koordinattillhörighet, är det alltid en kamp mellan de två principerna. Ofta håller naturen på att ta över människornas civilisatoriska byggen. Träd och gräs bryter igenom golv och väggar. Ibland är civilisationen bara synlig i form av en bortkastad ölburk i gräset. Hela bilden Colonial Love and Order är ett intellektuellt mönster kastat över verkligheten. Texter och skyltar med uppmaningar och instruktioner blir allt vanligare både i vardagen och i bilderna och ibland får de en makt och betydelse man svårligen kunde förutse. I kopparplåten till Colonial Love and Order etsade jag bland alla andra meddelanden in anmärkningen: Printed in West Berlin by Wilhelm Weiss. Weiss var min ordinarie koppartryckare vid denna tid och när plåtarna var färdiga åkte jag iväg till honom och beställde upplagan och betalade den. Sedan hörde jag inte ifrån honom på flera månader. Så småningom kom det ett mycket svårtytt formellt meddelande fran en tysk domstol. Det visade sig att Wilhelm hade tagit livet av sig. Före sitt självmord hade han emellertid som sista verksamhet tryckt min upplaga färdig, packat in den och skrivit mitt namn pa paketet. Jag kan inte hjälpa att jag tror att meddelandet på plåten, som han måste ha sett när han torkade den med sina händer för varje tryck, lyste honom i ögonen de sista veckorna och kan ha förlängt hans liv. |